Skratta eller gråta?

Idag har jag haft en mindre angenäm dag på jobbet. Först fick jag the-nännäri-of-my-life av en tant som plötsligt blev psykotisk vid morgontvätten. Hon gick från riktigt medgörlig till verkligt argsint på en sekund och började slå och klösa mot mig plötsligt. Det enda hon fick tag på var, just det, mitt bröst och fan vad hon rev! Hade jag haft ömma bröst just då, vilken jag ibland har, hade jag nog inte vetat vart jag sku ta vägen. Undrar om man kan få blå märken på bröstet? Eller töja ut dom? I så fall blir jag nog en ensidad hängpatta, haha! Efter att hon befriat mitt bröst försökte hon slå mig med knytnäven och sedan också knipa och bita. Kände mig som en hemsk människa.

Senare hände också en annan sak som fick min hjärna att skicka signaler till mig att backa bort, så hotfull blick fick jag. Gick i korthet ut på att en man trodde jag ville bli hans fru men tydligen dög jag inte enligt honom, haha. Sånt shack, tur att det finns de där jätte söta och snälla tantorna och farbröderna också :) De får mig att trivas på jobbet!

Förstår inte, i alla fall efter dagens händelser vem som kan jobba fast på något psyk med argsinta människor. Jag kände mig i alla fall som världens förlorare och att det var mitt fel, att det var jag som framkallat dedär arga känslorna hos patienterna. Jag antar att man sku bli van med det jobbet också men den teorin kommer jag åtminstone aldrig att testa. Mitt självförtroende sku inte klara av att ta sånhäna smällar oftare, att någon man bara vill gott åt och vill hjälpa vänder sig mot en på det där viset.

En gammal bild på mig utanför vårt hus i Pargas som jag nyss hittade på datorn här då jag såg på gamla bilder. Hur gammal kan jag vara? 16?