torsdag 20 december 2012

Blodgivning

Igår hann jag inte bara köpa alla mina julklappar utan också ge bort en. I form av blod nämligen. Jag brukar sträva till att ge blod med jämna mellanrum (även om det nu gått en längre tid sedan senast gav) och detta för att jag känner mig som en bättre människa efteråt helt enkelt. Det är en så liten sak för mig, tar inte längre än en halvtimme att göra och inte gör det särskilt ont heller, medan det kan rädda livet på en människa. "Bla, bla, blaa...", tänker ni nu men vad om ingen gav blod någonsin, då fanns det inget blod att ge åt varken dem som varit med om en olycka, som drabbats av leukemi eller annors bara behöver blodtransfusioner. Om man inte ger blod, utan egentlig orsak, hur kan man då gå omkring och vänta sig att man själv ska få blod ifall man till exempel är med i en bilolycka? Give a little, get a little. Om ni aldrig provat, gör det! Det är inte värre en ett pick i fingret och armvecket samt förbud mot tung fysik aktivitet för dagen. Om min vän med nålskräck vågar, då vågar ni andra också. Borde jag bli talesperson för Röda Korsets blodgivning? Haha.

Att ge blod är som sagt väldigt enkelt och inte heller så värst tidskrävande om det inte är kö. Man går till ett blodgivnings ställe, fyller i en blankett med frågor som är till för att säkerställa att blodet man ger är friskt samtidigt som man kanske dricker lite saft, tar en kö lapp, får gå in hos en sköterska som går igenom blanketten och mäter hemoglobin värdet på en samt även första gången tar prov på blodgrupp. Sedan får man gå och lägga sig en, oftast helt valfri stol vart sköterskan sedan kommer efter att ha ropat upp ens namn. Då får man ett spänne runt armen och bomull i handen att pressa. Snart sticker sköterskan in nålen och tar några prov (som senare skickas till labb för att eliminera spridning av t.ex. HIV) före denne lägger halv-literspåsen man vill fylla i ändan av nålen i stället. Man kan följa med på en maskin hur mycket av påsen som fyllts och man pressar bomullen i egen takt så att blodet pumpar ut. Då maskinen visar att påsen är full tänds en lampa så sköterskan vet att det är färdigt. Förståss kan man när som helst avbryta om man känner så. Då dras nålen, som de säkrat sig om att suttit bekvämt tidigare ut och man kan ta det lungt och ligga en stund på britsen innan man sakta börjar sätta sig upp och sitta kvar en god stund innan man ställer sig upp och går till kaffebordet. Där kan man sedan äta lite vad man tycker, det finns bullor, smörgåsar och glass men man ska också komma ihåg att dricka mycket. Både av juicen eller vad man tycker där, men också vatten hemma. Med vatten och järntabletter man får med sig därifrån blir man snabbt helt återställd.

Finlands Röda Kors blodtjänst hemsidor HÄR.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag svarar under din kommentar :)