måndag 29 september 2014

The end

Idag har jag varit min sista dag på Sagu apotek. Efter över tre år där från och till känns det väldigt tomt idag, ledsamt tillochmed. Visst har det funnits stunder då jag inte alltid varit så pigg på min arbetsplats men huvudsaklingen har det varit bra. Jag kommer att sakna mina arbetskompisar och alla härliga kunder jag lärt känna. Imorgon är jag ledig och på onsdag börjar jag på min nya arbetsplats. Tur ska jag umgås med Jennie imorgon så behöver jag inte gå omkring och vara närvös hela dagen. Spännande med ny arbetsplats!




torsdag 25 september 2014

Nokia

Idag har jag gjort något väldigt nyttig som jag borde ha gjort för länge sedan. Jag har nämligen tömt, eller åtminstone säkerhetskopierat alla bilder från min gamla Nokia telefon till datorn. Trots att det var en rätt så gammal telefon rymde den en hel del foton. Hela 700, varav vissa hade hängt med enda sedan min första telefon med kamera. Oersättliga bider med andra ord. Jag har varit dum nog att endast ha dem på ett ställe tills nu, inte för att det är särskilt mycket bättre att ha dem på datorn heller. Ska köpa en extern hårddisk så fort jag anser mig ha råd. Datorn börjar ju bli tre år gammal nu så allt för säker kan man inte vara på dess pålitlighet längre. Skrällen. Nedan lite av fångsten.

Hifki Rikhard, haha

Skolka från gymnasiet - shopping i Hesa

Som på Strömsö

Midsommar

Rockoff

Cutie dekanterglas

Jeppis! Tänk att ha denna utsikt på sin stuga...

Hundarna före Zigys tid, Ludde o Nalle

Fest hos Dada

Veckoslut hos AleG

Stolt

Igår var jag på länk med ingen mindre än Peppe. I över ett år har jag tjatat och igår bar allt tjat äntligen frukt. En del mutande krävdes också är jag tvungen att medge men det var det lätt värt, haha. Vi sprang en ca 6 kilometers länk och det faktum att Peppe orkade hela vägen, efter säkert 2 års paus från springande fick mig att inse att jag måste lägga i en ny växel. Jag springer samma sträcka i samma hastighet vecka efter vecka fast jag säkert sku orka längre. Det är bara en bekvämlighet.

tisdag 23 september 2014

Kimito

Veckoslutet har varit och farit. Till skillnad från förra veckoslutet fick jag en hel del gjort. På fredagen for jag och Peppe ut till stugan. Jag hade inte varit där sedan slutet på augusti och oj vad jag hade längtat! Vi åt gott, badade bastu och mös framför brasan. Jag gjorde också lite förberedelser inför vintern, tömde blomkrukor osv. Igen fanns där en massa att göra som jag lovade mig själv att göra i vår.

På lördagen åkte jag, Peppe och Sara till Kimito var Jennie ställde till med fest. Det var en riktigt lyckad kväll med en massa trevliga människor och lek. Det enda negativa jag kan komma på var att jag och Peppe fick sova i Jennies systers super sköna säng vilket lett till att vår egen känns som bajs, haha. Man borde aldrgi få uppleva sån lyx.



torsdag 18 september 2014

Bekantningsdag

Jag är hemma igen efter en morgon på Pargas apotek. Jag börjar där egentligen först i oktober men vi tänkte att det kunde vara bra att gå igenom sysslorna och arbetssätten innan min första egentliga dag. Jag blev också tilldelad ett skåp och fick beställa vita rockar i min storlek som väntar på mig min första dag. Det gör dagen mycket lättare då jag genast får känna mig som en i laget. Alla verkade väldigt trevliga och kunniga. Jag kommer säkert att lära mig en massa av dem.

söndag 14 september 2014

Perioraldermatit

Nu är den här igen, hudsjukdomen som jag senast tampades med för ca 2 år sedan, perioraldermatiten. Förra gången hann utslagen sprida sig explosionsartat runt min mun och näsa innan jag till slut fick rätt diagnos. Jag hann gå egenom flera olika behandlingar, diagnoser och läkare innan jag diagnostiserades med POD. De felaktiga läkemedelsbehandlingarna och den utdröjda processen lämnade röda, premanenta ärr i mitt ansikte som nu äntligen har börjat ljusna. Av den anledningen svor jag att jag, ifall jag nånsin sku få problem med huden igen skulle söka mig raka vägen till en hudspecialist. Inget harmade mig mera än de fula röda fläckarna runt mun och näsa som kvarstod efter att perioraldermatiten plundrat mitt ansikte.

Då den första nippan uppkom, för ca en vecka sedan visste jag genast med erfarenhet vad det var fråga om. Jag förnyade med all hast mitt recept till den antibiotikasalva (Rozex) läkaren skrivit åt mig förra gången. Den gången hade salvan ingen större effekt men utslaget var också vid det tillfället av helt annan rang, inte en enstaka nippa utan ett ända nipp-täcke. Jag kommer att fortsätta med salvan i en månad eller två och har inte utslaget gett vika tills det kommer jag att be om en två månaders antibiotika kur (Oricyklin), vinnaren av förra omgången. Också ifall utslaget sprider sig medan jag håller på med salvan kommer jag att vilja börja med antibiotikan, förra gången blev utslaget nämligen så dåligt innan jag fick hjälp att det påverkade mitt sociala liv. Jag kunde inte röra mig nånstans utan ett allt för tjockt lager underlagskräm i mitt ansikte och också då kände jag mig obekväm. Vad jag främst minns från den sommaren var att min chef trodde jag fått akne (säkert andra också) och de otaliga gånger jag frågade mina vänner om hur mycket det synns.

Nu vet jag i alla fall med närmast hundra procentig säkerhet att jag inte någonsin mera ska lägga kortison i mitt ansikte, något jag tror enligt vad jag läst på internet kan vara den utlösande faktorn för mig. Enligt vad jag läst på internet ska jag också sluta med Bepanthen på läpparna, hudprodukter innehållande sulfat, fluor i tandkrämen och så ska jag börja tvätta ansiktet med tvål. Helst ska det inflammerade området lämnas helt ifred angående all hudvård och kosmetika men det tror jag inte är realistiskt för mig.

perioraalidermatiitti
Läget nu. Utslaget ger små varande bölder och rodnad. Försöker du klämma bölderna (gör inte det!) märker du genast att de inte är normala finnar. Det känns för det första helt annorlunda angående smärtan, i stället för lite tryck du annors känner svider det och känns stramt. Istället för att ett litet hål var all innehåll annors väller ut lossnar hela hatten och nästintill vattenlik substans rinner ur.
Den här bilden äger inte jag. Jag tog tyvärr inga bilder på mig sist då det var som värst så har tyvärr ingen egen bild att visa. Riktigt såhär dåligt blev mitt utslag aldrig, det spred sig t.ex. inte upp till ögonen. Däremot var det väldigt torrt med samtidigt vätskande som på bilden och väldigt svårt att täcka med smink. Mina näsvingar var liksom på bilden värst och de är fortfarande ärrade.

lördag 13 september 2014

Lazy

Igår var det middag hemma hos mig med Fanny, Johanna, AleT, Anna och senare även Hanna. Anna är hemflugen från Danmark för helgen så henne var det speciellt kul att träffa. Vi år tandoori-kycklingsallad till huvudrätt och Fannys fantastiska brookies (brownie-cookies) till efterrätt.

Idag har jag gjort knappt ingenting. Jag har ätit och legat på soffan. Imorgon ska jag ta igen hela den här värdelösa dagen. Jag ska stiga upp med tuppen och göra ALLT, haha. Det underliga är att jag ligger här på soffan helt sminkad. Fanns en tid då jag fortfarande trodde att jag skulle göra något utav dagen.

torsdag 11 september 2014

Date night

Jag och Peppe firar veckoslut i förtid och har date night ikväll. Vi har just varit och ätit en varsinn biff till Morrisons och nu är vi påväg via godisbutiken hem till de klarvita sofforna för att se en film. Glad torsdag kväll till er!

onsdag 10 september 2014

Ektorp

6 bykmaskiner, 9 timmar, skav, svett och tårar senare är varje del av överdragen till våra två Ektorp soffor tvättade. Stånk och stön. Nu år det i alla fall över ett tag framöver. Synd blir dock den gamla tvåsitts aldrig riktigt lika vit som den nyare. Hade i Vanish och allt.

Idag har riktigt inget gått som önskat men tur kunde jag i alla fall rädda dagen med en sväng på stan med Jennie. Blev inga större inköp, bara några små.

tisdag 9 september 2014

Pargas apotek

De flesta av er har säkert hört att jag från och med oktober kommer att ha en helt ny arbetsplats och det på apoteket i Pargas. Jag ska jobba där som farmaceut i alla fall ett år till att börja med. Då året passerat ska vi tillsammans med apotekaren bestämma om framtiden.

Det som känns bäst med att börja jobba på allvar är att jag äntligen ska kunna börja spara pengar. Fram tills nu har jag praktiskt taget levt ur hand i mun, allt jag tjänat har jag också konsumerat. Speciellt efter förra helgens inflyttningsfest hos Matias och Pia blev också jag sugen att börja spara till något helt eget. De hade köpt en helt underbar radhuslägenhet med en massa utrymme.