De flesta runtom mig vet nog att det inte finns något annat jag gillar mera snack-vis än chips. På senaste tiden har jag nästintill blivit besatt av dem. Inte så att jag äter chips varje dag, så mån är jag ändå om min vikt men så att jag drömmer om chips (och är inte rädd att nämna det högt) minst en gång om dagen.
Vet ni den där känslan man får då man ser någon överviktig person eller någon bekant som nyligen börjat gå upp i vikt äta något riktigt ohälsosamt? Då man har lust att kasta sig över t.ex. Snickers stången dom denne äter och bara, "nej nu räcker det!". Så tror jag att mina närmaste känner då de hör ordet chips komma ut ur min mun eller ännu värre ser chips åka in i min mun.
Från och med idag ska jag inte nämna ordet chips lika ofta och inte heller äta dem fler än en gång per två veckor (en månad sku ha varit för mycket). För jag vill inte att mina vänner ska börja kalla mig chips-Emma då de ska skilja på alla Emmor här i världen. Tänk er detta, "vilken Emma talar du nu om?" "nå chips-Emma förståss" "jaa du sku ha sagt de genast!". Hoppas jag inte gav någon idéer nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag svarar under din kommentar :)