Avskedsgåva

Igår var jag sista dagen på länge på jobb på åldringshemmet, ska dit igen först om ca. 2 veckor (det vill säga om de inte ringer och behöver hjälp före det). Fick en ordentlig avskedsgåva av en av klienterna där och nu talar vi inte av en gåva i dess positiva bemärkelse utan av en mindre behaglig sort. Lite under en timme innan jag sku gå hem för dagen gick jag med en klient på wc. Vad jag inte hade anat var att det låg det största lasset jag nånsin sett av en lös mages innehåll i klientens, inte bara blöja, utan i byxorna och på sängen också.

"Nemos problemos" tänkte oerfarna jag och försökte lugna klienten samtidigt som jag försökte hålla det goda humöret uppe. Jag började med att sakta försöka lirka av blöjan så att dess innehåll inte sku hamna på fler fel ställen men insåg snart att den planen gått käpprakt åt helvetet, jag hade lyckats smeta ut brun sörja på hela klientens ben. "Oookej, det här fixar vi" tänkte jag då och började torka med speciella torklappar som vi använder på hemmet, tyckte mig mer smeta ut sörjan är tvätta upp den så jag började svettas rejält. "Hur i helvetet ska jag klara av att få den här röran tvättad?". Jag fortsatte tappert och snart hade jag lyckats få bajs på klientens skjorta, i handfatet, på toalettstolen och på min egna sko. Då ansåg jag att det var dags att kalla in styrkorna. In kom en kollega som jobbat inom åldringsvården säkert 30 år och så vips löste sig alla problem och klienten samt badrummet blev glänsande rena. Tack och lov.

Sånhänt händer ju på åldringshem och inget konstigt med det, jag hade bara inte anat att tvättandet skulle vara det större problemet än själva bajset för mig. Blev faktiskt lite stolt över mig själv då jag insåg att jag inte överhuvudtaget berördes av skiten. Tror inte ens min hjärna registrerade lukten.