Spårlöst försvunnen

Jag som skröt på hur skönt det är att bara sitta i bussen och lyssna på musik om morgnarna. Jag sku aldrig ha gjort det för nu är mittiallt min mp3a försvunnen. Kan inte förstå vart i glödhetta helvete spelaren tagit vägen! Jag blir så förbaskat arg då jag inte hittar den och vägrar tro jag tappat den helt och hållet. Det händer nämligen aldrig mig. Så fort jag tror jag tappat något dyker det upp igen inom några månader eller tillochmed år. Ööh... *knack knack knack*. Vad ska vi ta som exempel, fast min älskade klocka jag köpte efter jag konfirmerats. Tappade den ett sportlovsläger var jag fungerat som ledare. Jag sökte överallt, ringde en massa samtal och sökte flera gånger på lägergården tillochmed. Inte fören jag sku vara ledare igen nästa år hittade jag klockan i fickan på rocken jag inte använt sedan dess. Annors har jag också lämnat efter mig telefoner, shoppingbags och en gång tillochmed min handväska men de har alltid hittat tillbaka. På abi-kryssningen trodde jag att jag hade tappat en femttio lapp men så vips hade Johanna två i stället för den ena hon sku ha i sin väska på morgonen, haha. Kommer inte ihåg en enda gång jag tappat något påriktigt? Gör någon av er det?  Det här låter nämligen för bra för att vara sant. Skrämmande bra, så bra att jag snart måste tappa något.

Alet och jag i hennes pigga lägenhet.