Svenskar

Hur kommer det sig att svenskar är så mycket mer öppna och människokära än vi finnar? Det är som om man vore i sydeuropa varje gång man är i Sverige på visit. T.ex. i klädbutiker hälsar försäljarna alltid, småpratar om vad man håller på att köpa i kassan, trugar på en småsaker man absolut inte behöver och frågar om man vill ha hjälp med att hämta nya storlekar då man är i provrummet. I små doser tycker jag det är jätte kul men nog är det skönt att bara få vara för sig själv som i Finland ibland också.

Förra gången då jag var i Sverige och fick magsjuka mitt i vår utekväll och stod och grät lite av besvikelse, lite av trötthet, lite av illamående men också lite av lättnad av att jag sku slippa hem snart i Peppes armar utanför en klubb medan vi väntade på de andra som hämtade mat åt sig, kom några killar fram och frågade mig om allt var okej. Nu menar jag inte någo äckliga fyllon, utan genuint oroande personer som inte nöjde sig med att Peppes svar utan tålmodigt väntade att jag sku sluta snyfta så mycket att jag sku få fram att allt var bra jag med. Sånt gillar jag, det en ger en helt annan trygghets känsla än i Finland var de här samma männen säkert sku ha tagit en omväg bara för att slippa den där jobbiga tjejen som gråter. Kändes påriktigt jätte fint även om det tyvärr inte riktigt botade min magsjuka.