Jag tänkte skriva ett litet inlägg om eutanasi. För den som inte har lust att läsa något djupare rekommenderar jag att hoppa till inlägget nedan och beundra mina nya skor köpta i Mariehamn i stället. ;)
På religions timmarna i skolan har vi ofta behandlat etik, en inriktning var eutanasi (dödshjälp) ofta dyker upp. Vare sig man tycker det är rätt eller fel att leda någon som lider till döden med sin egen hand. Jag har tillochmed hållit ett föredrag i detta ämne vill jag minnas men jag tror inte att jag någonsin riktigt förstått innebörden ändå. Det är lätt att prata om något man aldrig kommit i närheten av. Före mitt nuvarade jobb hade jag aldrig träffat en person som kunde tänkas ha fördel av eutanasi, påriktigt. En person som är så sjuk att varje dag är en plåga och som endast vaknar upp till en ny dag i hopp om att den ska ta slut så fort som möjligt, så att en ny dag närmare döden kan börja. Att hålla någon som sakta gråter "jag orkar inte mer" i handen är inte lätt för någon, inte mig, inte för de andra sköterskorna och alldra minst för den gamles anhöriga.
Om någon vore att ta den här stackars människas liv skulle jag inte klandra den personen. Fast jag å ena sidan är av den åsikten är jag å andra sidan också av den åsikten att den gamle går bort då dess tid är inne. Att det finns någon sorts mening med att den gamle är kvar hos oss. Att allt ska gå så som naturen planerat det och att ingen ska lägga fingret i det. Jag kan inte säga vad som är rätt och fel i den här frågan. Ingen kan, fast någon kanske tror sig kunna.
I väntan på att den gamle ska få ro ska i alla fall jag göra mitt bästa för att göra den sista tiden så behaglig som möjligt. Förhopningsvis i dagar, troligtvis i månader och hoppeligen inte i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag svarar under din kommentar :)