torsdag 22 maj 2014

Buss

Jag sitter som bäst på bussen till Pargas. Kom på att jag knappast blogga den tiden som en väldigt kul grej hände mig på bussen. Därför har ni säkert inte hört det. Det var på Skärgårdsbussen hem från Åbo och jag hade klämt på stop-knappen för att hoppa av vid Reimari. På samma hållplats sku även en annan bli av och han var den första att ta sig ner för de branta trapporna och hoppa av. Då det blir min tur och jag är sådär halvt ute börjar dörrarna stängas och jag blir i kläm. Snart öppnas dörrarna igen och då tar jag ny fart och är igen halvvägs ute då dörrarna stängs på mig och bussen nästan börjar köra iväg. Allt känns väldigt surrealistiskt och jag vet inte om ja ska skratta eller gråta. Jag förstår inte att ropa åt chauffören att jag är där nere och påväg ut utan blir helt stum medan alla i bakre ändan av bussen stirrar på mig. Då tar en äldre man tag i saken och ryter argt åt chauffören "de e folk här nere!". Och så kan lilla Emma generat hoppa av och kila iväg utan att vända sig om och se alla de ögonpar som stirrar på mig från en full buss. I den här åldern kan man som tur skratta när såndärnt händer men tänk om det hänt när man gick i typ högstadiet. Då man var så rädd att göra bort sig och en pinsam sak som denna kunnat orsaka allvarlig trauma.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag svarar under din kommentar :)