tisdag 24 mars 2015

Man blir som man umgås

Det är inte sällan som jag får höra av folk att de "glömt hur ung jag var!" och att jag inte ska ta stress för att jag är så "sååå ung ännu!". Anser mig inte vara lillgammal (om man kan vara det ännu i min ålder) och inte heller mogen för min ålder. Människor i min ålder är mammor och lägenhetsägare, det är moget för sin ålder. Jag blir väll helt enkelt som jag umgås. Saker jag tycker om att diskutera med arbetskollegor och närmare tio år äldre vänner är kanske alltid inte de samma som jag diskuterar med vänner i min egen ålder. Och ursäkta mig att jag intresserar mig i "vuxna samtalsämnen" som städtekniker av fönster och ugn, söndagsteker och familjeliv. Det är väll inget fel på det fast man är ung. 

Det har hänt sig en gång eller två att jag skämmats att säga hur gammal (eller ung) jag är. Situationer där jag blir rädd att min åsikt inte räknas. Och alltid gör den inte det heller för jag är "sååå ung ännu!". I vissa lägen tror jag att de människor som ofta påpekar min ålder önskar att de själv kunde vara lika unga (vackra, livsglada, oansvarfulla och naiva) fortfarande.

Bevis på hur ung jag är:

Myser i min badrock framför TVn medans jag...
... virkar mormorsrutor. Som besatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag svarar under din kommentar :)