Pampas iår...

Jag har funderat länge på ifall jag alls ska ta upp förra helgen här på bloggen eller inte. Hade redan bestämt mig för nej men sedan har jag inte vetat vad jag ska skriva i stället så, den fula sanningen om min förra helg till näst alltså. Pampasdagarna på schemat, road-trip med Jennie och Sara till Vasa, fiilisen på topp. Förfest, mera förfest, alkohol, stora mängder alkohol, egna galaxer, flera timmar lång minneslucka, spyor, skamsel, förvirran, mer skamsel och bland de värsta baksmällor jag upplevt. Där har ni det hela i sin korthet, receptet för ett av de värsta veckosluten i mitt liv. På fredagkväll har jag alltså druckit mig mer full än nånsin tidigare, pratat i tungor och spytt. Mycket. Jag vaknar på lördag i sängen hemma hos Ida med panik och min första tanke och samtidigt mening är "Vad har hänt?" Det råder skräckblandad förundran inom mig, Jag? Pårikitgt? Har jag? Jag fick som tur betala, hela lördagen spydde jag av min baksmälla och kunde inte följa med mina vänner ut på kvällen. Låg ensam hemma på lördagkväll och skämdes medan jag tittade på tv och försökte få något att hållas nere. Först vid 9 tiden på kvällen hölls några stackars taco-chips nere. Fyfan. Som pricken på i hittade jag också ett tuggummi i håret under dagen som lossnade med en ganska stor hårtuss. Karma. När söndagen kom möttes jag av Gollum i badrumsspegeln, uttorkad, undernärd och allmänt äcklig. I brist på baksmälla försökte jag göra något av dagen och åkte iväg till ett loppis i Vasa. Sedan städade vi hos Ida och började starta hemåt. Vet inte när jag ska klara av att dricka alkohol igen, så äcklad är jag av drycken från helvetet just nu.

För att se något som helst positivt i det hela har jag inte varit gnällig eller gråtit under kvällen, jag har hållts på mina egna fötter, jag har följt de uppmaningar mina vänner gett mig och jag har inte total-förstört någon annans än min egen kväll. Mest skit fick tyvärr Ida ta, henne jag känner minst. Hon fick gå hem tidigt i hopp om att slippa i sängs men i stället torka spyor hemma hos hennes föräldrar. Oj den skamseln. Förlåt ännu Jennie, Sara och Ida. Utan er hade jag garanterat drunknat i en vattenpöl eller vaknat hos polisen eller på akuten.

Guldvärda <3

Ida <3

Tugguummi. WTF?

Hur jag känner just nu. Aldig mera, haha.