Böckerna om Grey

Enda sedan hysterin med Fifty shades of Grey böckerna vaknade till liv har jag varit säker på att jag aldrig tänker läsa dem. Jag är inte riktigt säker varför, kanske främst för att de känns lite pinsamma. Att var och varannan mamma läst dem och sedan fnissat om dem med sina väninnor känns väl inte riktigt coolt. Böckerna har varit glömda i mitt sinne sedan länge, inte heller filmen har orkat intressera. Det tills Jennie låg och läste den första boken då vi var i Turkiet. Då väcktes mitt intresse. Så mycket att jag och AleG i brist på bättre bestämde oss att se filmen en kväll. Först var vi närmst roade, lite generade och hånfulla mot skådesspelarnas dåliga insatser men snart var åtminstone jag helt uppslukad. Och att den jävla filmen sedan går och slutar mitt i! Ja, nu finns det väll inget annat för mig än att läsa de där böckerna. Jag har redan ordnat att få låna dem av Peppes mamma (just saying...). Jag måste ju få veta hur det här kommer att sluta! Att AleG dessutom hört att Fifty shades of Grey är de vuxnas Twilight är ju helt perfekt. För ja älskar Twilight! Inte senast än i vintras hade jag Twilight marathon för mig själv med en film om dagen.