Syrierna

Jag vill gärna berätta mer om mitt besök hos den syriska familjen tillsammans med Alexandra. De vi besökte var Aalya, hennes man Mohammad (som inte var hemma) och deras son Kosay. På besök hade de även Mohammads syster Nour och hennes nygifta man Shivran (jag är inte över huvudtaget säker om stvningen på något namn!) Aalya är ungefär lika gammal som oss, likaså de andra vuxna och Kosay är tre. Aalya och hennes familj bor i höghuset närmast vårt och Nour med sin man i ett annat hus här i grannskapet. Alexandra har kännt familjen redan ett tag men jag har endast hälsat på dem på gården. Då Alexandra berättade åt Aalya att hon sku till mig genast efter att hon besökt dem ville Aalya gärna träffa mig. Alltså for vi efter vår nära döden upplevelse i skogen (se tidigare inlägg!!!) hem till dem var vi presenterades. Sedan blev trugade på en massa att äta, mer än vi orkade med och lekte med Kosay och hans bil. Efter ett tag tyckte Aalya vi sku röka vattenpipa, vilket är väldigt vanligt i Syrien så vi for ut på balkongen, där vi satt i ring och rökte. Vi kommuniserade hela kvällen på finska, så gott det gick. Vilket är det enda gemensamma språk vi har. Jag är speciellt ovan att tala med utlänningar så för mig ville språket automatiskt byta till engelska då vi inte förstod varann men det gjorde bara saker värre, eftersom de inte talar engelska. Så svårt! Vi lyckades i alla fall kommunicera ganska väl och hade en riktigt trevlig kväll tillsammans. Kosay var för upprymmd att gå och sova då vi var där, han ville bara visa upp sina olika t-skjortor han var väldigt stolt över. Så när Aalya tillslut gav upp och han fick komma tillbaka med oss och sitta tyckte vi snart det var bäst för oss att gå så han kunde gå och sova. Jag vill gärna träffa dem igen, speciellt Aalya är så pratsam och snäll.

Nedan den låt jag är mest besatt av just nu, Sata salamaa! Hahah

Händelserik kväll

Jag och AleG hade bestämt tidigare i veckan att vi ikväll sku chilla oberoende vad. Jag föreslog att vi först sku gå ut och gå och sedan chilla, liksom vi också gjorde. Redan då vi började gå märkte vi att det var bläckmörkt men vi valde endå att ta en kuslig, dimmig, månskenslyst, ängslig länk som går genom skogar och åkrar. När vi går där, på nån liten sandväg och diskuterar den senaste vändningen i boken jag håller på att läsa lyser plötsligt ett ljus över oss och vi tror att en bil ska komma på vägen. Vi hade inga reflex, vilket vi var pinsamt medvetna om, så vi ställde oss i vägkanten och väntade. Då en bil varken började synnas eller höras fortsatte vi att gå lite förundrade tills vi såg någon med ficklampa längre fram. Denne hade nu vänt och var påväg bortåt, åt samma håll som vi. Det var så kusligt där ute att jag genast blev rädd men försökte intyga mig om att det bara är någon liten gumma som är ute och lockar på sin katt. När denne någon sedan riktar lampan så att man ser dess figur och jag inser att det är en väldigt bredaxlad man hade jag helst sprungit år andra hållet. Jag typ rycker i AleGs ärm och ger henne skräckslagna blickar där vi går efter figuren. Plötsligt viker figuren av, in i vad jag trodde var diket men tydligen fanns där en liten väg och börjar sakta släntra ditåt. Jag ångrar varje steg vi fortsätter att ta för att jag var så uppskrämd och rädd för vad som skuhända när vi passerar honom. När mannen sedan, just då vi går förbi, plötsligt släcker ficklampan och raskt börjar gå mot oss trodde jag helt allvarligt att mina dagar var lästa. Mitt hjärta slog säkert tio extra slag och stod stilla i tio slag till. Fyfan vad rädd jag blev. Just när han är framför oss, närmast mig, satt tillochmed den modige AleG fram armen för att dra mig i säkerhet och fly. Panik! Efter det vet jag inte vad som hände, han gick förbi oss och blev i stället på andra sidan vägen, vid en gård och dröja. Alltså jisses, adrenalinet bara pumpade och främst jag, men också AleG (erkänn!) såg oss om konstant under resten av den kusliga biten. Det var så dimmigt att man inte såg långt heller men fyfan. Kunde riktigt se honom stiga fram där från dimman i fullt språng mot oss mittiallt. Hui! När vi sedan kom till en belyst väg kändes det mycket bättre igen men vem var det? Man såg ingenting där i mörkret! Jag kan inte ens vara säker att det var en man. Kunde likväl varit en oskyldig människa, totalt omedveten om att jag nästan sket ner mig, som just den där mördaren vi alla befarar ska korsa vår väg. Ett som är säkert är att jag aldrig går dit då det är mörkt igen, vilket blir typ hela vinterhalvåret.

Efter vår promenix och mitt tillfälliga hjärtstillestånd for vi och hälsade på AleGs syriska vänner i höghuset brevid mitt. Vi pratade, skrattade och rökte vattenpipa på balkongen.

Trippeldejt

Jag och Peppe sitter som bäst i bilen på väg hem från Åbo. Ikväll har vi tagit ett avbrott i vardagen och gått på dejt med goda vänner. Först ut och äta och sedan på standup tillsammans med Jennie och Manne, Sara och Calle. Vi åt på en ny italiensk restaurang, Ova Ostravia (eller vad den nu hette) och sedan såg vi bl.a. Magnus Betner uppträda på Åst. En riktig kul kväll och definitivt något man borde unna sig oftare.

Vain elämää

Jag ligger för ovanlighetens skull i sängen med min dator, jag gör det typ aldrig. Har precis kollat gårdagens avsnitt av Vain elämää, det enda finska programmet som intresserar mig. Enligt mig är det helt superbra artister med iår, alla med låter jag känner till. Maija Vilkkumaa, Anssi Kela, VilleGalle, Sanni osv. Avsinttet jag såg idag bådade riktigt gott för resten av säsongen. I väntan på nästa avsintt!

Idag har jag först varit på morgonpump och efter det via den nyöppnade brödbutiken på malmen. Äkta bröd heter den och alla bröd där är bakta av surdeg. Gott! Tvekade först om jag alls sku täckas fara dit svettig efter gymmet men slutade nojja mig och for endå. Hoppas fan inte bilden en fotograf knäppte på mig öppningsdagen till ära hamnar nånstans. Och knappast det, för en rödsprängd svettboll gör dem knappast så god reklam. Efter det har jag bara väntat här hemma, först på en kvinna som sku komma förbi och kolla igenom mina kläder jag vill sälja och bli av med och efter det på att åka iväg på tjejkväll till Kimito. Kan inte klockan bli fem redan så jag slipper iväg??? Kvinnan var i alla fall en success, tio plagg köpte hon och för tio euro fick hon dem.

Bruka Design

Taddaa! Min nya skål jag köpte igår på Skäriloppis på Facebook. I väntan på påsk!

Kvällspromenix

Jag är ute på en liten runda såhär i höstrusket. Orsaken är att det öste ner då jag slutade jobbet och därför inte var sen att tacka ja till skjuts hem då jag stötte på min kusin i butiken.  Nu är jag alltså påväg efter  min cyckel så jag kan ta mitt morgontrötta själv smidigast möjligt på jobb imorgon. Eventuellt via en drop-in frissa. Påväg efter cyckeln mötte jag precis upp en flicka jag köpte en skål av. Vad ger hon den mig i? Vår andra värsta fiendes plastkass. Och så är jag påväg med den utanför vårt apotek. Blir jag sparkad imorgon så vet jag varför.

Ps. Jag har tänkt stiga på en miljon grodor på denna färd. Äckligt!

Kenzas räkgryta

Enda sedan jag för ungefär tre år sedan upptäkte att jag kan äta räkor på allvar har jag alltid varit lite småsugen att laga någon vardagsmat med räkor men aldrig vetat vad. Eftersom jag sedan jag varit sju varit allergisk för fisk har det automatiskt, både hemma och hos läkaren antagits att jag inte heller kan äta skaldjur. Kanske det är vanligt att de går hand i hand? Hursomhelst har jag varit utan skaldjur i över tio år. Eller inte helt utan, alltid någongång har jag ätit några räkor i sammanhang där jag inte täckats säga att jag är allergisk. Det är också då jag har märkt att inget hemskt händer. Ett tag sa jag att jag kan äta några räkor, så många att de går att räkna, dvs. några synliga på pizzan men inte t.ex. en röra. Uppmutrad av de få räkorna jag klarat av att äta senast har jag alltid ätit lite fler och lite fler tills jag en dag förstod att jag kan äta oändligt. Jag förstår egentligen inte hur jag någonsin har vågat äta en räka? Jag är livrädd för mina allergisymptom jag får av fisk. Ingen i hela världen kunde få mig att smaka! Antagligen har provsmakandet skett i en så ung ålder att jag inte förstått allvaret och varit blyg nog att inte säga till.

Då jag märkte att jag kan äta räkor blev jag djärv och smakade på en kräfta. Nästa kräftskiva smakade jag på två och efterföljande åt jag kräftstjärts röra och kräftmackor med majonnäs. Ett litet problem jag dock fortfarande jobbar på är att jag inte vill smaka för mycket av skaldjuren i maten. De luktar och smakar för mig något som jag tror att jag kommer att bli sjuk av. Därför äter jag helst ännu ganska kryddstark mat då det handlar om skaldjur. Därför är räkgrytan Kenza skrev om på sin blogg för ett tag sedan perfekt! Räkor, men du känner knappt av smaken.

Kenzas räkgryta:

Stek gul lök och vitlök i olivolja. I med färska champinjoner, paprika och färsk chili. Stek lite. I med räkorna. Salta, peppra, på med curry och lite cayennepeppar. I med två burkar creme fraiche, på med mer curry och lite soya. Låt puttra. Servera med nudlar, ris, pasta, sallad, quinoa eller annat. Gott! Ps. mega gott enligt mig fast jag annors hatar curryrätter. Jag brukar ha en hel lök, två vitlöksklyftor, 3 champinjoner, en hel paprika, en liten röd chili och ca 300g räkor.

Denna gång med Quinoa till.