Scary

Har sovit sämst inatt efter att jag och Peppe ungefär ett tiden på natten vaknade till att det var någon vid vår ytterdörr. Hördes helt hemskt skrapande i låset och det lät verkligen som om denna någon snart sku vara inne. Vi låg först en stund och bara stirrade på varandra i sängen då skrapandet fortsatte och fotsatte. Sedan satt vi oss sakta upp och efter det steg Peppe ur sängen för att gå och titta. Jag, kvar i sovrummet och lite tacksam över att inte vara man höll på att skita ner mig av rädsla samtidigt som jag tog telefonen i handen och bara väntade. Skrapandet avtog snart så Peppe sa åt mig att det var okej att komma. Då det verkande som att denna någon inte var påväg tillbaka prövade jag för första gången att lägga vår dörr i baklås men förstod inte hur. Lovade mig själv att idag öva lite. Kan lova er att den kommer att vara låst då jag till näst sover ensam, så rädd blev jag. Då vi gick tillbaka till sängs låg jag vaken länge, knyckte till av varje minsta litet ljud och tror faktiskt jag blev ordentliget rädd för Peppe också där en gång, driftandes in och ut ur sömnen.

Antagligen var det bara någon otroligt full person som mistagit sig om dörren, eller såhär i dagsljuset tänkt så var det nog rätt så säkert det men fan endå vad jag blev skraj. Tillbaka i sängen låg jag och planerade min flykt och mitt samtal till 112 i säkert över en timme innan jag äntligen somnade. Jag låg också och önskade att jag ägde ett par av de där rape-free trosorna (HÄR), hade mått som en kung med dem på. Haha, inte nu riktigt men faktiskt, skulle jag måste välja mellan att bli knivhuggen, skjuten eller våldtagen sku jag nog ta ett utav de första. Speciellt om det sist nämnda sku ske framför min pojkvän.

Hmm

Som ni kanske märkt är det nog ingen vits att klicka in sig här mera. Jag har helt tappat intresse för att blogga. Har skaffat instagram och hänger där hela tiden i stället. Har alltså inget vettigare för mig fast jag inte syns här, haha. Vet inte riktigt vad jag ska göra med bloggen. Vill ha kvar den för att kunna läsa senare i mitt liv, som ett litet minne då, men vill inte att ni ska vara tvugna att klicka in er här varje dag och fortfarande bara se mitt utslagsfyllda bröstparti (ett typiskt virus exem enligt doktorn, om någon undrat, hehe).

Hade en blogg tidigare och lät den stängas och raderas, vilket jag ångrar det lite. Skrev en massa, enligt mig, roliga inlägg som jag gärna läst igenom senare. Det är lite som terapi för mig att skriva, skönt att lägga sina tankar till pappers ibland. Så antagligen låter jag bloggen finnas kvar här var den är och kanske skriver av mig lite ibland. Och med ibland menar jag en gång i halv året så nu får ni sluta klicka in er här! Haha, jag menar det.

Fyfan

Idag mår jag riktigt skit, den här ihärdiga flunsan jag kämpat med on och off i mer än en månad nu är definitivt on idag. Är svag och dosig, värst av alla dagar hittills. Lovade mig själv redan förra veckans måndag att söka mig till läkare ifall det inte gått över men förstås gjorde jag det inte. Och idag får jag betala. Ska försöka få en tid till efter jobb ikväll, vart jag absolut inte sku gå om jag inte vore tvungen. En är sjukskriven där och andra är på semester så kvar blir bara jag och apotekaren, kan inte lämna henne ensam. Mitt exem från fejset har förresten spridit sig till bröstet nu, mycket starkare. Ska se om jag sku få någon salva av läkaren till det också.

Igår kom våra hyresvärdar på besök med en mäklare. De har alltså gått med på att acceptera min och Peppes sida av storyn så vi behöver inte betala något extra och kan ta emot den nya lähenheten. Whoop! Jag var inte hemma men frun jag grälade med i telefon hade bett Peppe hälsa mig att hon ber om ursäkt och fortfarande ser sig som en vän. Rätt så trevligt det med.

Jag blir galen

För lite på en månad sedan ringde vår hyresvärd oss och berättade att hon tyvärr sku bli tvungen att sälja lägenheten och att vi gärna så fort som möjligt sku flytta ut. Blev förbannad då, för vi hade betalat en hel sommar på en lägenhet var vi inte ens bott för att få ha kvar den till hösten. Vi har förstås en uppsägningstid på 6 månader men hon sa att hon verkligen sku uppskatta om vi kunde flytta ut tidigare. Nu har jag och Peppe fått en ny lägenhet som vi ska få flytta in i från den första nästa månad. Ringde just vår gamla hyresvärd för att berätta vad jag trodde var goda nyheter. Vad säger hon då? Att vi inte sådär bara kan flytta ut utan att vi måste betala en till månad, vår uppsägningstid, dubbel hyra i oktober alltså. Då det ju var hon som sa upp oss först?! Trodde jag sku explodera men lyckades som tur nog hålla mig i skinnet. Vi hade ett ganska rappt samtal över telefonen och är inte ännu heller riktigt säker hur det nu sist och slutligen blev. Tror vi kom "överens" om att jag och Peppe flyttar bara och inte betalar något. Hotade nämligen med att stanna där alla de 6 månaderna vi var berättigade. Känner dock på mig att det här inte kommer att sluta här, att snålheten kommer ta övergreppet inatt och jag kommer få ett argt samtal krävandes oss på pengar imorgon men må så vara.  Jag är villig att gräla över något var jag faktiskt anser mig ha rätt. Tråkigt att det slutade såhär bara, inte vill man ju vara i gräl med någon för gått.

Ofräsh

Sitter som bäst på bussen påväg till jobbet. Kanske jag ska ta det här morgon bloggandet till en vana. Steg upp med tuppen idag för att hinna på morgonmål till Börsen före jobb. Där ordnades nämligen ett event för apotekspersonal var man fick äta supergott morgonmål medan man lyssnade på några presentationer om olika varor. Hade tyvärr inte alltför mycket tid så hann inte njuta av allt det serverades. Nybakt bröd, müsli, yoghurt, färsk fruktkompott, bacon, ägg, färskpressad juice, you name it. Hann slänga i mig lite av det bästa och sedan rusa iväg till bussen med en liten godiebag i handen.

Just nu känner jag mig helt jävla ofräsh. Vaknade imorse med något underligt exem på halva fejset. Rödflammigt med massor knottror, hoppas det går bort, kliar gör det också. Förutom att halva mitt ansikte kliar regnade det som fan då jag sprang från Börsen till bussen så håret är flott. Så ger det ju heller inte en fräshare look av att jag blev väldig svettig av springandet. Hoppas det hela vänder mot det bättre för inte en själ kan vara intresserad av att hyra sin lägenhet åt oss så som jag ser ut nu. Jag och Peppe ska nämligen gå på en visning efter jobb.

På bussen

Ibland är jag nog en riktig tursam jävel. Som idag, var helt jätte trött och trög imorse då jag sku laga mig klar att åka iväg med bussen på jobb. Startade hemifrån typ två minuter före bussen sku va på min hållplats och sprang som en galning dit. Även om jag sprang tog det 4 minuter mot de två jag hade tid för så jag befarade starkt att jag missat bussen. Frågade runt lite av de andra som stod där om de sett min buss men det hade de inte. Jag fortsatte alltså vänta och så mittiallt kom den, typ 7 minuter efter det vanliga. Det var någon buss som gått sönder på vägen och bara en av de två filerna hade varit igång, hela centrum av Åbo hade stått stilla. Score. Imorgon måste jag dock skärpa mig, har spurtat nog den här veckan.

Note to self

På fredagen var jag och Peppe ut och äta till Pancho Villa, en mexikansk restaurang för att fira vår tre och halv års dag. Jag beställde en mexikansk pepparbiff med tillhörande cheddarsås, grillade rotfrukter och egengjorda klyftpotatis och Peppe beställde fajitas med nötkött som bl.a. serverades med supergod guacamole. Båda var riktigt nöjda med maten och servicen var god. Det som dock nästan förstörde hela kvällen för mig var när jag tog en stor jävla tugga av vad jag trodde var en halva av en mini paprika och nästan brände käften av mig. Här kommer min note to self, om du äter på en mexikansk restaurang och tror det är en mini paprika du serverats som prydnad på biffen, det är inte.Slog mig inte ens tanken att det kunde vara chili. Började nöjt tugga tills känslan hann ikapp, sen blev jag  som paralyserad, tog ett bra tag tills jag förstod att spotta ut det jag hade i munnen i min servett. Efter det var helvetet löst, bränd som satan i käften och jag hävde i mig glas efter glas med vatten. Jag började också svettas som en apa, kände hur varje por öppnades och tömdes, måste ha varit en kul syn. Som tur gick det värsta över efter cirka en kvart och vi kunde fortsätta vår middag. I alla fall, AleG eller vem det nu var jag föreslog till att göra en uppföljare till vår cinnamon challenge, hot pepper challenge. Aldrig i livet.