Blekfis

En massa har nog hänt sedan sist, så mycket att jag inte ens kommer ihåg. Det har varit tuparet i Helsingfors, party i Pargas, julmarknad, kosmetolog, världens sämsta arbetsdag (det kommer jag ihåg för det var på måndag) en massa jomppa osv osv.

Jag är dock inte här för att prata om vad som hänt sedan senast utan jag är här för att prata om min hy, haha. Ni vet hur vissa flickor alltid säger att de är feta, "herregud jag skäms, se hur stora jenkkakahvan jag har!" och så drar dom i skinnet som just och just ryms mellan tummen och pekfingret. Själv står man där med dubbelt så mycket att ta i och tänker "jaha, om du är fet är jag väll gigantisk" samtidigt som man inte bryr sig fan, himlar med ögonen och tycker synd om flickan i fråga (inte för fettet). Antagligen är det för att man inte har ätströningar, annars sku man väll ha slutat äta.

Det här berättade jag för att ni sku kunna relatera till mitt problem. Förutom dessa gånger jag får höra någon smal tjej klaga på hur fet hon är får jag också höra tjejer klaga på hur "bleka och äckliga!" de är. De pekar på sin hy med en äcklad min och då står man där, genomskinlig så att varje blodåldra lyser blå igenom hyn och tänker "najs". Detta har hänt mig så många gånger att jag inte ens bryr mig. Endast kommentarer som är rakt riktade mot mig kan såra ibland och tro mig, jag får såna kommentarer. Människor tycket tydligen att det är kul. Tur är att bli brun är inget jag längre strävar efter, däremot strävar jag efter att skydda mig så gott det går mot solens farliga strålar. Jag kan inte för mitt liv förstå människor som väljer att bränna sig knallröda för en liten stunds brunhet. Det är skönt att stå utanför solhetsen.

Glow in the dark