Gästhamnen

Idag har jag varit på jobb. Efter jobbet for jag på länk med Fanny och därefter med Johanna till gästhamnen. I gästhamnen var det rätt så mycket folk på grund av att det är Pargas dagarna den här helgen. En hel del bekanta var där också. Jag kommer inte att hinna besöka Pargas dagarna (marknad) i  år då jag idag jobbade och imorgon kommer att åka till Kimito för dagen. I Kimito är det Lindan Cup, en pubi-liiga fotbollsturnering och Peppes lag ska delta. Delta ska också Jennies pojkvän och hon ska också och titta på så det är nog främst därför jag åker med. Ska bli riktigt kul!

I gästhamnen åt jag en kladdkaka med pehmis och Johanna franskisar. Även om jag nog åt hälften av dem också, haha.

Brinn i helvete

Satt just på en maskin byke här hemma i Åbo. I lasset av 60 graders tvätt låg bland annat handuken jag haft med mig till Grekland. Jag har aldrig förstått hur bortskämd jag varit under mina två tidigare semestrar som varit till Thailand där hotellet står för badhandukarna. Där tar man simpelt åt sig en handuk på morgonen vid receptionen och lämnar tillbaka den för tvätt på eftermiddagen vid hemkomst. Det kändes tillochmed så fåfängt ibland att vi smög upp våra handukar till hotellrummetför att kunna ha samma nästa dag.

Efter den här veckan i Grekland däremot, sku ha velat slänga min handuk på marken, hoppa på den, spotta på den och bara lämna den där eller helst bränna upp aset. Sååå äcklig kändes den! All sand, solcreme, svett, salt och unken luft den sugit i sig. Usch! Knappt så jag ville luta huvudet mot den den sista dagen i rädslan för att få någon smitta. Vägde gjorde den säkert flera kilo också, ifall Freja inte haft undervikt i sin kappsäck och jag därmed kommit undan med min lätta övervikt hade den utan tvekan fått se sig. Vettefan hur människor gör under längre semestrar, jag hade garanterat blivit tvungen att antingen tvätta min eller köpa en ny. Om jag nånsin åker på en två veckors semester till länder där man inte får badhandukar vet jag i alla fall att ta med mig en som jag kan kasta i soporna halvvägs in i semestern för att köpa en ny, fräsch istället.

Påriktigt var jag nog inte rädd för någon smitta men nog äcklad. Äcklad som fan.

Pargas

Idag chillar jag i Pargas och snart även Nagu då jag och mamma ska fara och hälsa på mommo till åldringshemmet. På hemvägen ska vi även plocka upp Viktor som jobbar på potatisåker den här veckan. Till arbetsfördelarna hör lykligtvis för oss resten av familjen, kilovis av nyplockade potatis. Smaskens!

Tidigare idag var jag på min första länk sedan min en veckas paus då jag var till Grekland. Trodde det sku bli helt helvetes tungt men som tur gick det bra. Känns som att jag nog kommer att fortsätta länka genom sommaren.

Home sweet home

Vi landade på flygfältet i Helsingfors två nätter sedan vid tre tiden. Före bussen var i Åbo och jag i sängen hade klockan hunnit bli närmare halv sju på morgonen. En hel del av gårdagen gick därav åt till att sova. Bara sov gjorde jag dock inte, jag pussade massor på Peppe som jag saknat under veckan och så var jag också på examenskaffe hos AleTs lillebror Dusan. Ett klädbyte senare återvände jag och Johanna dit för att chilla och verkligen ge dödsstöten åt våra magar som fick i sig så mycket gott under dagen att der inte var klokt. Dada hade bakat inte bara en, utan fyra söta kakor, två olika salta kakor och lite småplock på det ännu. AleTs mamma hade också hon bidragit med sitt så på det fanns det ännu två olika pajer, köttbullar och säkert något annat jag glömmer. Vågar påstå att jag åt mer än jag ätit någon hel dag på vår semester. Senare kom också Peppe till AleT och chilla så det var trevligt det med.

Idag har jag inte gjort så mycket. Vi var och hälsa på hos Peppes mamma var den nya hundvalpen befann sig. Nio veckor gammal och vild, söt och busig. Blev biten hela tiden och kläderna fick ta stryk de också. Värst var då Zigy hittade mitt knäfläsk och fick grepp där flera gånger. Auch!! Haha.

Där palmerna bor

Hej och hå! Jag är fortfarande på Kos med mina kära vänner Freja och Jennie. Det har varit en helt härlig semester men ikväll ska vi åka hem. Vädret var lite ostabilt imorse så vi bestämde oss för att idag bli vid poolen. Nu är det i alla fall full sol så vi njuter av solen som bara den, jag fortfarande med solskyddsfaktor 50, haha. Hatar att bränna mig och gör det lätt som fan dessutom, usch. Freja och Jennie (utan solcreme) ligger och läser medan jag redan läst slut min bok så jag passar på att vara på wifin. Nu blev Jennie rastlös så vi ska bolla lite!

Kos

Om fem minuter stiger vi på planet till Kos. Det är jag, Jennie och Freja. Kommer att bli helt fantastiskt. Hakuna matata.

Buss

Jag sitter som bäst på bussen till Pargas. Kom på att jag knappast blogga den tiden som en väldigt kul grej hände mig på bussen. Därför har ni säkert inte hört det. Det var på Skärgårdsbussen hem från Åbo och jag hade klämt på stop-knappen för att hoppa av vid Reimari. På samma hållplats sku även en annan bli av och han var den första att ta sig ner för de branta trapporna och hoppa av. Då det blir min tur och jag är sådär halvt ute börjar dörrarna stängas och jag blir i kläm. Snart öppnas dörrarna igen och då tar jag ny fart och är igen halvvägs ute då dörrarna stängs på mig och bussen nästan börjar köra iväg. Allt känns väldigt surrealistiskt och jag vet inte om ja ska skratta eller gråta. Jag förstår inte att ropa åt chauffören att jag är där nere och påväg ut utan blir helt stum medan alla i bakre ändan av bussen stirrar på mig. Då tar en äldre man tag i saken och ryter argt åt chauffören "de e folk här nere!". Och så kan lilla Emma generat hoppa av och kila iväg utan att vända sig om och se alla de ögonpar som stirrar på mig från en full buss. I den här åldern kan man som tur skratta när såndärnt händer men tänk om det hänt när man gick i typ högstadiet. Då man var så rädd att göra bort sig och en pinsam sak som denna kunnat orsaka allvarlig trauma.