tisdag 12 januari 2016

Tills cancern skiljer oss åt

Jag kollade just dokumentären med den titeln på Yle arenan. Sku egentligen kolla på något helt alldagligt men sedan fick jag inte viaplay att funka och kom ihåg att jag nångång tänkt att jag sku se den här dokumentären. Det borde jag inte ha gjort, jag är allt för känslig för sånhärnt. Helt slut pirrad och rödplufsig i ansiktet nu. Men kanske det var värt det? Så fin var ju endå dokumentären. En man som får en aggressiv hjärntumör och kämpar på in till det sista med familjen vid sin sida. Steg för steg blir han sämre tills han inte mera kommer ihåg vad sin fru heter, blir rullstolsbunden och till slut en grönsak. Satt och stor tjöt då den sjukes fru sa adjö till sin man som sedan dog. Var på vippen att stänga av då det blev den fyra årige dotterns tur att ta adjö. Mellan alla tårar hann jag uppfatta vad som sku hända och tänkte "Oh hell no...!" för att jag inte trodde jag sku klara av mera. Hur ledsamt... Brutalt nästan.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Jag svarar under din kommentar :)