Tankar

Jag tänkte att jag sku skriva av mig hit lite. Det handlar om flyktingar och asylsökande. De som känner mig vet att jag numera känner de flesta Syriska flyktingfamiljer som flyttat till Pargas så väl att vi åtminstone hälsar. Jag har kommit en familj speciellt nära, de är mina vänner. Dem träffar jag i timmar åt gången så ofta jag har tid. Vilket tyvärr blir lite mer sällan än jag hade önskat, mindre än en gång i veckan just nu. Jag har vuxit mamman i familjen speciellt nära eftersom vi är i ganska samma ålder. Den här familjen och de andra flyktingarna jag lärt känna är dem som gör mig rädd, rädd för att någon ska göra dem illa. Hatet mot flyktingar, eller speciellt asylsökande bara växer och de hatfulla människorna gör knappast någon skillnad mellan dem som redan har asyl och dem som väntar. Jag är rädd att nånting hemskt ska hända mina vänner. De människor som jag vet är hur goda, artiga och flitiga som helst.

Samtidigit som jag går omkring och är rädd för vad som kan hända till de flyktingar jag känner går jag också omkring och är lite rädd för asylsökande. Den stora svarta vargen i social och annan media. Det känns absurt, senast nu märker jag hur lätt påverkad jag är. På våren då ett asylcenter öppnar i Pargas ska åtminsotne jag gå dit och lära känna lite folk, för jag är hundra procent säker på att man är rädd för det man inte känner. Jag var med på ett event för ett anti-rasistiskt Pargas och då fick jag redan träffa många av de asylsökande som ska bosätta sig i Pargas i vår. De var inga flockar av män som lurar i buskarna när du är påväg hem från butiken utan de var varma och snälla människor.

Tankar om flyktingar och asylsökande är de som gnaver mig mest. Ena minuten tycker jag vi ska kämpa för varje människoliv och nästa minut tycker jag vi ska stänga gränserna och att det får räcka nu. Ena minuten ser jag drunknade människor vid Europas kust och tänker att de aldrig hade utsatt sig för en sån fara om de inte hade varit värt det och nästa minut tänker jag att de bara vill leva lattjo på våra skattepengar. Helt sjukt.

Det jag i alla fall är helt säker på att jag tycker är att våld, smutskastning och kränkning av en folkgrupp inte är lösningen till frågan. Jag raderar kallt vänner från Facebook som delar såna åsikter, sån skit ska jag inte behöva läsa. Att någon kastar brandbomber mot människor och att vissa hurrar dem och andra tycker det är OK eller inte bryr sig är helt sjukt. Att driva människor med sina barn ur en simhall med att stå och glo ondskefullt på dem är inte heller något någon vanlig medborgare någonsin bett om. I Pargas säger de att de ska skydda oss och patrullera på gatan för "vår säkerhet" då de människorna som gör det är precis dem man var rädd för före det större onda, den gemensamma fienden - de främmande, kom i bilden.

Evenemanget för ett Antirasistiskt Pargas började med en march för öppenhet. Bild: Tatu Lertola

Vid slutpunkten Brankis fanns en massa olika program, vid vår punkt fick barnen tova bollar för smycken eller nyckelringar. Bild: Andreas Ek

En lyckad dag på alla vis! Bild: Andreas Ek