Perioraldermatit

Nu är den här igen, hudsjukdomen som jag senast tampades med för ca 2 år sedan, perioraldermatiten. Förra gången hann utslagen sprida sig explosionsartat runt min mun och näsa innan jag till slut fick rätt diagnos. Jag hann gå egenom flera olika behandlingar, diagnoser och läkare innan jag diagnostiserades med POD. De felaktiga läkemedelsbehandlingarna och den utdröjda processen lämnade röda, premanenta ärr i mitt ansikte som nu äntligen har börjat ljusna. Av den anledningen svor jag att jag, ifall jag nånsin sku få problem med huden igen skulle söka mig raka vägen till en hudspecialist. Inget harmade mig mera än de fula röda fläckarna runt mun och näsa som kvarstod efter att perioraldermatiten plundrat mitt ansikte.

Då den första nippan uppkom, för ca en vecka sedan visste jag genast med erfarenhet vad det var fråga om. Jag förnyade med all hast mitt recept till den antibiotikasalva (Rozex) läkaren skrivit åt mig förra gången. Den gången hade salvan ingen större effekt men utslaget var också vid det tillfället av helt annan rang, inte en enstaka nippa utan ett ända nipp-täcke. Jag kommer att fortsätta med salvan i en månad eller två och har inte utslaget gett vika tills det kommer jag att be om en två månaders antibiotika kur (Oricyklin), vinnaren av förra omgången. Också ifall utslaget sprider sig medan jag håller på med salvan kommer jag att vilja börja med antibiotikan, förra gången blev utslaget nämligen så dåligt innan jag fick hjälp att det påverkade mitt sociala liv. Jag kunde inte röra mig nånstans utan ett allt för tjockt lager underlagskräm i mitt ansikte och också då kände jag mig obekväm. Vad jag främst minns från den sommaren var att min chef trodde jag fått akne (säkert andra också) och de otaliga gånger jag frågade mina vänner om hur mycket det synns.

Nu vet jag i alla fall med närmast hundra procentig säkerhet att jag inte någonsin mera ska lägga kortison i mitt ansikte, något jag tror enligt vad jag läst på internet kan vara den utlösande faktorn för mig. Enligt vad jag läst på internet ska jag också sluta med Bepanthen på läpparna, hudprodukter innehållande sulfat, fluor i tandkrämen och så ska jag börja tvätta ansiktet med tvål. Helst ska det inflammerade området lämnas helt ifred angående all hudvård och kosmetika men det tror jag inte är realistiskt för mig.

Läget nu. Utslaget ger små varande bölder och rodnad. Försöker du klämma bölderna (gör inte det!) märker du genast att de inte är normala finnar. Det känns för det första helt annorlunda angående smärtan, i stället för lite tryck du annors känner svider det och känns stramt. Istället för att ett litet hål var all innehåll annors väller ut lossnar hela hatten och nästintill vattenlik substans rinner ur.

Den här bilden äger inte jag. Jag tog tyvärr inga bilder på mig sist då det var som värst så har tyvärr ingen egen bild att visa. Riktigt såhär dåligt blev mitt utslag aldrig, det spred sig t.ex. inte upp till ögonen. Däremot var det väldigt torrt med samtidigt vätskande som på bilden och väldigt svårt att täcka med smink. Mina näsvingar var liksom på bilden värst och de är fortfarande ärrade.