Brinn i helvete

Satt just på en maskin byke här hemma i Åbo. I lasset av 60 graders tvätt låg bland annat handuken jag haft med mig till Grekland. Jag har aldrig förstått hur bortskämd jag varit under mina två tidigare semestrar som varit till Thailand där hotellet står för badhandukarna. Där tar man simpelt åt sig en handuk på morgonen vid receptionen och lämnar tillbaka den för tvätt på eftermiddagen vid hemkomst. Det kändes tillochmed så fåfängt ibland att vi smög upp våra handukar till hotellrummetför att kunna ha samma nästa dag.

Efter den här veckan i Grekland däremot, sku ha velat slänga min handuk på marken, hoppa på den, spotta på den och bara lämna den där eller helst bränna upp aset. Sååå äcklig kändes den! All sand, solcreme, svett, salt och unken luft den sugit i sig. Usch! Knappt så jag ville luta huvudet mot den den sista dagen i rädslan för att få någon smitta. Vägde gjorde den säkert flera kilo också, ifall Freja inte haft undervikt i sin kappsäck och jag därmed kommit undan med min lätta övervikt hade den utan tvekan fått se sig. Vettefan hur människor gör under längre semestrar, jag hade garanterat blivit tvungen att antingen tvätta min eller köpa en ny. Om jag nånsin åker på en två veckors semester till länder där man inte får badhandukar vet jag i alla fall att ta med mig en som jag kan kasta i soporna halvvägs in i semestern för att köpa en ny, fräsch istället.

Påriktigt var jag nog inte rädd för någon smitta men nog äcklad. Äcklad som fan.